Upp och ned

Idag vaknade jag med ett skutt ur min säng. Smilbanden drog sig så långt upp mot öronen det var fysiskt möjligt. Jag kunde inte stå still utan dansade med varje centimeter av kroppen till musik ingen annan kunde höra. Den spelades nämligen upp i mitt huvud.. därför gjorde ingen av de andra mig sällskap utan såg istället förvånat på mig. Vad nu då? Varför fnattar hon omkring i köket som en toka? Är det influensan som slagit till?

 Jag tror i efterhand att jag drabbades av en överdos koffein. Tog igår en eller två koppar mer än vad jag brukar göra.. varav en kopp sent på kvällen. Förvisso sov jag rätt bra under natten så det uppiggande ämnet måste ha lagrats någonstans för att sedan explodera nu på morgonen. Äldsta flickan E tittade på mig.. skakade på sitt huvud och sa sedan lugnt - Du är ju galen.   :  )


Grönt är verkligen såå skönt.

Läste på Aftonbladets hemsida imorse om tragedin i Hjo, där en 25-årig man står som åtalad för att ha mördat sin 22-åriga nätdejt med övervåld utan dess like. Idag är de inne på rättegångens tredje dag som jag hoppas ska ge honom den hårdaste dom man kan få. Vad jag anser som passande straff på ett sådant brott får jag tyvärr inte skriva här, då det motgår de mänskliga rättigheter som skall gälla även för den som anser sig ha rätten att ta en annan människas liv.

Men hur kan man som människa befinna sig så långt bort från verkligheten?
Hur kan man helt lägga bort allt sunt förnuft om vad som är rätt.. och så jäkla fel? Jag tar iaf väldigt illa vid mig av att läsa om det elände som sker runt om i världen.

Jag tycker ibland att det är svårt att förstå hur vuxna människor fungerar och hur de tänker i de handlingar de gör. Mycket tycks vara för egen vinnigs skull eller för att folk gillar att intrigera med andra människor. Jag har alltid trott gott om folk och vill fortsätta göra det. Men när jag hör och läser det andra människor gör tappar jag snart hoppet och tilliten för alla Jordebor. Vänlighet utan gräns eller baktanke.. det är sällsynt att finna hos någon idag.

Denna blogg blev som rubriken säger.. lite Uppåt och lite Neråt. Men det är väl så livet ser ut? En ständig balansgång mellan det som är roligt och det som är mindre kul.  Hoppas att ni får en fin helg.

Kram och på återhörande / Christine


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0