Jag önskar det var tre dagar av helg
LÖRDAG..
Klockan ringde 8:30.
Idag skall vi ta med S mamma E och gå på lunchkonsert.
E fyller år den 16 september så detta blir som en present från oss och hemma väntar sedan fika och blomma.
Göteborgs Symfonikers Vänner är en ideell förening som en gång i månaden arrangerar på Konserthuset.
Fikastråket kallas det och i biljettpriset ingår det en matig smörgås medan man som denna gång fick njuta av fiol, altfiol, piano, kontrabas, cello och valthorn.
Framföranden var uppdelat i tre etapper.
Först ut var det en man vid ett piano och en rätt så ung tjej vid sin kontrabas.
Musiken de levererade var som sirap för pannkakan.. så vackert och jag drogs med långt långt bort i fantasin.
Näst ut på tur klev en synnerligen spännande kvinna fram.
Hon var klädd som om hon precis kommit hem från svampskogen.
Grön stor skjorta uppknäppt och hängde utanför byxorna som var beiga till färgen.
En murrigt grönbrun T-shirt under.. ja som en riktig skogsmulle stod hon där framför publiken med sitt valthorn.
Hon presenterar sig och tog sedan ton.
Vilken utstrålning och vilken lungkapacitet.. hon visste verkligen hur man får liv i ett instrument.
Hennes mimik drog oss med ut i de djupa skogarna där hennes melodi befann sig.
Häftig upplevelse..
Sist men absolut inte minst kom då stråkkvartetten med två fioler, en altfiol och deras vän cellon.
Härligt uppfyllande och någonting jag verkligen uppskattar i musikväg.
När Fikastråket var slut tog vi med oss E hem till oss.
Vi började på en gång skala de äpplen som skulle användas i en paj till kaffet.
Lite senare kom barnen och deras mormor och morfar över.
Vi mumsade i oss av allt det goda och pratade enkelt bort några snabba timmar.
Kvällen blev rätt ung så där finns ingenting mer att berätta av den dagen.
Det skulle vara att jag sov väldigt bra den natten då. : )
SÖNDAG..
Klockan ringde 8:30.
S går upp och kör ett pass av slit och metall.
I högtalarna hörs Franz Ferdinand, en grupp som för mig är helt främmande.
Efter frukost packar vi ihop allt skräp vi två veckor tidigare samlat ihop för att ta med till Återvinningscentralen.
På tippen arbetade en man som på sin cykel strängt tillrättavisade de personer som var på väg att kasta sitt skräp i fel container.
Vilken fart han hade på sina pedaler.
Lance Armstrong släng dig i väggen.. den här mannen var snabbare på sin hoj än du hinner säga dopingpiller. : )
När vi kom hem efter mötet med Container-Lance var det dags att äta igen, havregrynsgröt.. mums.
Efter det packade vi svampkorgarna med tidningspapper och begav oss ut i skogen för en dryg timme knappt två.
Ca 100 meter från bilen fann jag en liten grupp Gul kantarell som stod där så fint och välkomnade mig.
Yeeees tänkte jag för mig själv.
Börjar det så här lätt kommer korgarna snabbt bli fulla.
Så "lätt" blev det tyvärr inte, men vi fick i alla fall med oss lite svamp hem som nu är rensad och klar att torkas.
Nu sitter S och fixar med filmer vi ska kunna se på framöver medan jag skriver ned min bikt.
Just det.. I bilen på väg till svampskogen slog mig en tanke " Att lära känna sig själv kan ibland vara mer komplicerat än att lära känna någon annan."
Har ni själva tänkt den tanken?
Jag frågade S men han bara log och sa att han har rätt så bra koll på vem han är.
Jahapp.. där rök min teori om att få människor är medvetna om sin egen styrka och svaghet. : )
Nu är det dags att sova så jag önskar er en god natt och på återhörande. / Kram Christine
Klockan ringde 8:30.
Idag skall vi ta med S mamma E och gå på lunchkonsert.
E fyller år den 16 september så detta blir som en present från oss och hemma väntar sedan fika och blomma.
Göteborgs Symfonikers Vänner är en ideell förening som en gång i månaden arrangerar på Konserthuset.
Fikastråket kallas det och i biljettpriset ingår det en matig smörgås medan man som denna gång fick njuta av fiol, altfiol, piano, kontrabas, cello och valthorn.
Framföranden var uppdelat i tre etapper.
Först ut var det en man vid ett piano och en rätt så ung tjej vid sin kontrabas.
Musiken de levererade var som sirap för pannkakan.. så vackert och jag drogs med långt långt bort i fantasin.
Näst ut på tur klev en synnerligen spännande kvinna fram.
Hon var klädd som om hon precis kommit hem från svampskogen.
Grön stor skjorta uppknäppt och hängde utanför byxorna som var beiga till färgen.
En murrigt grönbrun T-shirt under.. ja som en riktig skogsmulle stod hon där framför publiken med sitt valthorn.
Hon presenterar sig och tog sedan ton.
Vilken utstrålning och vilken lungkapacitet.. hon visste verkligen hur man får liv i ett instrument.
Hennes mimik drog oss med ut i de djupa skogarna där hennes melodi befann sig.
Häftig upplevelse..
Sist men absolut inte minst kom då stråkkvartetten med två fioler, en altfiol och deras vän cellon.
Härligt uppfyllande och någonting jag verkligen uppskattar i musikväg.
När Fikastråket var slut tog vi med oss E hem till oss.
Vi började på en gång skala de äpplen som skulle användas i en paj till kaffet.
Lite senare kom barnen och deras mormor och morfar över.
Vi mumsade i oss av allt det goda och pratade enkelt bort några snabba timmar.
Kvällen blev rätt ung så där finns ingenting mer att berätta av den dagen.
Det skulle vara att jag sov väldigt bra den natten då. : )
SÖNDAG..
Klockan ringde 8:30.
S går upp och kör ett pass av slit och metall.
I högtalarna hörs Franz Ferdinand, en grupp som för mig är helt främmande.
Efter frukost packar vi ihop allt skräp vi två veckor tidigare samlat ihop för att ta med till Återvinningscentralen.
På tippen arbetade en man som på sin cykel strängt tillrättavisade de personer som var på väg att kasta sitt skräp i fel container.
Vilken fart han hade på sina pedaler.
Lance Armstrong släng dig i väggen.. den här mannen var snabbare på sin hoj än du hinner säga dopingpiller. : )
När vi kom hem efter mötet med Container-Lance var det dags att äta igen, havregrynsgröt.. mums.
Efter det packade vi svampkorgarna med tidningspapper och begav oss ut i skogen för en dryg timme knappt två.
Ca 100 meter från bilen fann jag en liten grupp Gul kantarell som stod där så fint och välkomnade mig.
Yeeees tänkte jag för mig själv.
Börjar det så här lätt kommer korgarna snabbt bli fulla.
Så "lätt" blev det tyvärr inte, men vi fick i alla fall med oss lite svamp hem som nu är rensad och klar att torkas.
Nu sitter S och fixar med filmer vi ska kunna se på framöver medan jag skriver ned min bikt.
Just det.. I bilen på väg till svampskogen slog mig en tanke " Att lära känna sig själv kan ibland vara mer komplicerat än att lära känna någon annan."
Har ni själva tänkt den tanken?
Jag frågade S men han bara log och sa att han har rätt så bra koll på vem han är.
Jahapp.. där rök min teori om att få människor är medvetna om sin egen styrka och svaghet. : )
Nu är det dags att sova så jag önskar er en god natt och på återhörande. / Kram Christine
Kommentarer
Trackback
