Födelsedagskalas för E

Idag fyller E 14 år och det firade vi med grillad lax, risotto och äppelpaj med vaniljsås. Dagens presenter innehöll nya hörlurar till Mp3-spelaren, ett örngott med ett hjärta och texten pappa i mitten, det nya dataspelet Spore, en dag på Klätterfabriken och sura karameller från Flurr.

Jag var med T till stallet då hon skulle rida igen. Idag blev det en häst som heter Trevor.. stallets skräck bland ponnyhästarna. Jag går inte in till den vildbusen men som tur var hjälpte en go liten tjej till. Stentuff som hon var gick hon rakt in till besten, vände honom runt så han stod med huvudet ut mot gången. Krokade fast griman i de två grimskaft som fanns på vardera sida. Helt plötsligt och utan anledning börjar hästen sparkas vilt omkring sig, naffsa efter flickebarnet, backa bakåt och sedan ta sats i full fart fram så långt grimskaften räckte. Jag höll på att tappa andan och blev förmodligen lite mer gråhårig av Hinhole som frustade framför mig. 

Jag är inte så förtjust i skräckfilmer men har ändå vågat mig på enstaka scener ur Exorcisten. Ni som sett filmen minns säkert flickan som kastar och kränger med sin kropp.. helt galen.. besatt.. någon jag absolut inte vill ha i min närhet. Så betedde sig den här hästen som fick min kropp att gå på högvarv. Hjärtat hoppade upp i halshöjd så att pulsen skenade i panik.

Jag följde med T in i manegen då hon ville ha hjälp med att spänna sadeljorden och för att jag skulle hålla i hästen medan hon satte upp i sadeln. När jag står vid sadeln och spänner åt och T håller i tränset, börjar fanskapet sparka med sin vänstra främre hov mot T som klarar sig med en hårsmån från att bli rejält knockad på knät. Jag blir knappast lugnare av detta men tillsammans med T ryter vi till åt honom, ger honom en snyting så fort han försökte igen.. vilket han gjorde gång på gång. Till slut lugnar han ner sig så att T kan sitta upp och jag kan lämna manegen med T sittandes uppe på vilddjuret. Ingen kul situation men jag kan ju knappast förbjuda T från att rida. : ) Jag ringer S och berättar om det som hänt, mest för att jag behöver prata av mig men också för att jag blev lite nojjig inför min privatlektion på fredag.

Sammanfattningsvis blev det en finfin dag. Visst var det en trist upplevelse i stallet med The horse from hell men middagen och kvällen blev mysig iaf.  : )


Min going får man aldrig för mycket av.


Fina höstbär under en himmel så blå.

På återhörande / Christine



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0