Torsdag med fokus på Flurr

Imorse när jag skulle gå upp till övervåningen följde Flurr med mig och gick alldeles bakom min rygg.
Jag vet om att trappen är lite halkig men där har han nu gått otaliga gånger utan problem.
Trappstegen är normalhöga för oss människor men för honom är dom förmodligen rätt så höga.
Med hans stigande ålder har han blivit stel och osmidig i kroppen.

Rätt som det är så hör jag att han slirar med sina tassar mot trätrappan, jag vänder mig om och i just det ögonblicket tappar Flurr tassfästet helt och snubblar, ramlar, dunsar nedför trappens sju nedersta steg.
Jag får panik och rusar ner för att se hur Flurr mår.
Då han i nästa månad fyller 16 år vet jag inte alls hur ett sånt fall kan påverka honom. 

Han ser förvånad ut, omtumlad av det som precis skett.
Jag klappar om honom, känner igenom hans kropp så han inte har ont någonstans.
Händelsen tycks inte ha gjort någon skada mer än att Flurr fick vara med om en hård trappglidning och jag som trodde att jag i morse gått min sista promenad med honom vid min sida.

Idag skall jag därför sätta upp halkskydd i trappen så vare sig Flurr eller någon annan halkar och kanske gör sig illa.
Ska leta igenom huset om det finns grejer för det hemma, annars åker jag till Biltema som tydligen ska ha sånt där för en vettig slant.

På väg hem från Biltema stannade jag till vid ICA i Sävedalen för att handla de saker vi behövde.
Intill finns en affär som heter Limit som säljer olika klädesmärken.
Dom har haft REA sedan i våras med rabatter mellan 50-70% på allt i butiken.
Jag har tidigare fyndat där och smet in en snabbis för att se om det fanns någonting jag missat innan, och där låg dom på ett bord, JEANS för 150:- har ni hört på maken?

Jag köpte ett par åt mig och även ett par åt S äldsta tös E som fyller 14 år i slutet av denna månad.
De jag ska ge bort ville jag gärna ha ett par själv av, men tyvärr fanns inte min storlek kvar.
Så nu hoppas jag att E skall tycka om dom hon ska få i födelsedagspresent.

När S kom hem från jobbet kände vi att vi inte ville äta på en gång utan drog på oss joggingkläderna och begav oss till Härlandatjärn för en runda där.
Då vi båda känt oss lite sega och slitna de senaste dagarna blev det den korta rundan.

Det kändes helt ok med flåset trots att jag gick ut rätt hårt i början men tappade orken mot slutet och gick därför i mål.
S däremot bet ihop och sprang rakryggad hela vägen runt.
Han avslutade rundan med ett svanhopp rätt ner i spat där han uppskattade graderna till ca 15.
Burrr.. ingenting för mig då jag föredrar runt 25 grader om jag nödvändigtvis måste i.  : )

Jag vill avsluta med att ge S en ros då det är p.g.a honom jag är där jag befinner mig idag.
Du och de små betyder oerhört mycket för mig och Flurrini.
Kram på dig / Christine

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0