En Fy faen / mysig dag
Måndag..
Det med Fy faen beror på att Flurr har blivit så mycket sämre på kort tid. Han hade ju sina krampanfall på Gotland vilka jag kontaktade vetrinären för. Hon sa åt mig att behåll honom över sommaren om det nu förstås inte återkom fler av dessa mystiska krampattacker. Det var lugnt med dom fram tills söndag morgon. Då fick han inte luft och ramlade ihop. Det gick över tack och lov snabbt och sen var det ingen fara mer den dagen.
På natten mellan söndag och måndag vaknade jag av ett hjärtskärande skrik. Det var Flurr som låg bredvid mig uppe på täcket och skrek av panik.. kroppen var stel och krampade. VAD ÄR DET SOM HÄNDER..???!!!???
Fy faen.. det var det värsta jag varit med om. Klockan var mitt i de nattsvarta timmarna och jag klappade Flurr och försökte få honom lugn.. det gick över rätt snabbt tack och lov. Mitt hjärta slog hårt innanför bröstkorgen. Flurr var matt av det han just upplevt. Detta var avgörande.. nu måste jag vare sig jag vill eller inte boka tid för honom hos veterinären.
Jag åkte efter frukost ner till veterinären inte långt bort härifrån. Jag ville inte öppna dörren då jag visste vad som nu väntar mig.. och främst Flurr. På onsdag 10:30 sker detta oundvikliga men inte dessto mindre jobbiga. Jag behöver ha honom hos mig.. han har varit mitt allt de senaste 12 åren. Han blir ju sjutton år i oktober så jag har redan fått ha honom hos mig på övertid. Det kommer bli läskigt tomt och ensamt utan honom. Som sagt.. han är mitt allt och har varit en otroligt fin hund att ha fått ha i mitt liv. Finns nog ingen som kan säga något dåligt om honom. Ja det skulle vara hans doft från munnen då. Men även om den fanns där.. tyckte alla om honom för att han var en sjuhelsikes hund. En på miljonen. En på miljarden.
Ögonen fylls då och då på med nya tårar som sedan snubblar över ögonlockskanten och faller ned för mina kinder. Jag vet att detta måste göras.. även om jag inte vill. Är inte redo för detta.. inte nu.. inte någonsin.
Jag har funderat på att köpa en ny hund när tiden är rätt. Tiden och plånboken. Men efter det jag känner nu.. den sorg och senare den saknad som kommer infinna sig.. då vette faen om det är värt det. Att få ha en hund i sitt liv är så jäkla mysigt under alla år den får vara frisk och kry. Men så här i slutet är det svårt att hantera situationen. Och jag som lever med hjärtat och inte med logikens tänkande.. är det här det värsta jag någonsin behövt vara med om.
Nu ska jag läga mig på soffan med Flurr tätt intill. Idag kommer jag se till att han får ha det som han vill. God mat i skålen.. många klappar och pussar på hans huvud.. många lagom korta promenader upp till skogen här intill.. få sola sina lurviga tassar ute på altanen. Han ska få leva som en kung en dag.. för det är han verkligen värd.
* * *
Efter jag varit och skrivit in mig som arbetssökande på ABF hemma i Sundbyberg på morgonen.. köpte jag med mig fikabröd och körde sen ut till V-holm och R-ö där mamma och mina systrar bor. Jag fick se hur stora mina gudsöner blivit sen jag sist såg dom i juni då de fyllde ett år. Såå söta.. och såååå mycket energi i de där små liven. Hur orkar småbarnsföräldrar med allt egentligen? : )
Skönt att träffa familj och vänner och få ordning på mitt liv igen. Detta var den mysiga dag-delen i dagens blogg.
Kram och på återhörande // Christine
Det med Fy faen beror på att Flurr har blivit så mycket sämre på kort tid. Han hade ju sina krampanfall på Gotland vilka jag kontaktade vetrinären för. Hon sa åt mig att behåll honom över sommaren om det nu förstås inte återkom fler av dessa mystiska krampattacker. Det var lugnt med dom fram tills söndag morgon. Då fick han inte luft och ramlade ihop. Det gick över tack och lov snabbt och sen var det ingen fara mer den dagen.
På natten mellan söndag och måndag vaknade jag av ett hjärtskärande skrik. Det var Flurr som låg bredvid mig uppe på täcket och skrek av panik.. kroppen var stel och krampade. VAD ÄR DET SOM HÄNDER..???!!!???
Fy faen.. det var det värsta jag varit med om. Klockan var mitt i de nattsvarta timmarna och jag klappade Flurr och försökte få honom lugn.. det gick över rätt snabbt tack och lov. Mitt hjärta slog hårt innanför bröstkorgen. Flurr var matt av det han just upplevt. Detta var avgörande.. nu måste jag vare sig jag vill eller inte boka tid för honom hos veterinären.
Jag åkte efter frukost ner till veterinären inte långt bort härifrån. Jag ville inte öppna dörren då jag visste vad som nu väntar mig.. och främst Flurr. På onsdag 10:30 sker detta oundvikliga men inte dessto mindre jobbiga. Jag behöver ha honom hos mig.. han har varit mitt allt de senaste 12 åren. Han blir ju sjutton år i oktober så jag har redan fått ha honom hos mig på övertid. Det kommer bli läskigt tomt och ensamt utan honom. Som sagt.. han är mitt allt och har varit en otroligt fin hund att ha fått ha i mitt liv. Finns nog ingen som kan säga något dåligt om honom. Ja det skulle vara hans doft från munnen då. Men även om den fanns där.. tyckte alla om honom för att han var en sjuhelsikes hund. En på miljonen. En på miljarden.
Ögonen fylls då och då på med nya tårar som sedan snubblar över ögonlockskanten och faller ned för mina kinder. Jag vet att detta måste göras.. även om jag inte vill. Är inte redo för detta.. inte nu.. inte någonsin.
Jag har funderat på att köpa en ny hund när tiden är rätt. Tiden och plånboken. Men efter det jag känner nu.. den sorg och senare den saknad som kommer infinna sig.. då vette faen om det är värt det. Att få ha en hund i sitt liv är så jäkla mysigt under alla år den får vara frisk och kry. Men så här i slutet är det svårt att hantera situationen. Och jag som lever med hjärtat och inte med logikens tänkande.. är det här det värsta jag någonsin behövt vara med om.
Nu ska jag läga mig på soffan med Flurr tätt intill. Idag kommer jag se till att han får ha det som han vill. God mat i skålen.. många klappar och pussar på hans huvud.. många lagom korta promenader upp till skogen här intill.. få sola sina lurviga tassar ute på altanen. Han ska få leva som en kung en dag.. för det är han verkligen värd.
* * *
Efter jag varit och skrivit in mig som arbetssökande på ABF hemma i Sundbyberg på morgonen.. köpte jag med mig fikabröd och körde sen ut till V-holm och R-ö där mamma och mina systrar bor. Jag fick se hur stora mina gudsöner blivit sen jag sist såg dom i juni då de fyllde ett år. Såå söta.. och såååå mycket energi i de där små liven. Hur orkar småbarnsföräldrar med allt egentligen? : )
Skönt att träffa familj och vänner och få ordning på mitt liv igen. Detta var den mysiga dag-delen i dagens blogg.
Kram och på återhörande // Christine
Kommentarer
Postat av: eva
Usch vad sorgligt nu gråter jag oxå. Nån sa man får
inte mer än man klarar av. Jag kan tycka ibl som just nu vilket jävla skitsnack.Kram Eva
Trackback
