istinashuvud

Var har alla år tagit vägen..?

Torsdag..

Säng.. säng.. säng.. sova.. sova.. sova.. säng.. säng.. säng..

Idag jobbade jag en relativt kort dag.. 13-19. Skönt att runda av sommarjobbet med aningen kortare dagar på slutet. Idag fick jag frågan om vad jag ska göra efter sommarjobbet. Hmmm.. Eeeehhh.. Egentligen har jag ingen lust att ljuga för folk.. hitta på en osanning som ska rädda mig ur en situation som garanterat innebär följdfrågor. Men då jag vill vara rak och ärlig (som man alltid ska vara) sa jag som det var.. att jag på lördag ska flytta hem igen. Och såklart kom massor av frågor om varför då.. vart ska jag flytta.. osv osv....

En go kvinna som jag jobbat med lite då och då tittade på mig när hon fick höra den bittra sanningen.. hon såg på mig med en blick som trängde rakt in i hjärtat mitt.. hon såg så olycklig ut att jag trodde hon skulle börja gråta. Detta påverkade då självklart mig som genast började fundera på om detta verkligen är rätt det jag beslutat mig för att göra. Frågorna rumlade runt bakom pannbenet i en jäkla fart att min egen sinnesstämning sattes i gung.

Det är kanske det som blev för mycket av.. att jag blev mig själv för mycket.. och S blev han likaså. Jag som då levt ensam under många många år och har under den tiden format mitt liv som jag vill ha det.. mitt hem som jag vill ha det.. är bestämd med vad jag tycker är ok och sånt jag inte gillar. S har ju gjort exakt samma sak under hans tid som ensamstående pappa till tre väldans goa ungar. Glada och käcka.. söta är dom också om man nu ska bry sig om sånt.  : )

Jag har verkligen funderat.. vänt och vridit på varenda jäkla sten för att försöka finna en lösning på det som inte funkar.. utan framgång. Ett enkelt svar på frågan Varför? - Ja.. vi är helt enkelt för olika. Punkt.

Det kändes konstigt när jag härom dagen lyfte luren för att ringa till Svensk Adressändring och meddela flytt. Som sagt.. det här är ingenting jag trodde mig få vara med om för ett år sedan (då skulle jag självklart aldrig genomfört nedflytten). Men.. det är bara till att göra det bästa av situationen.. måste göra det jag anser vara bäst.. menar för alla inblandade.. oavsett vi vill det eller inte. För allas smilgropars skull.

Nu ska jag gå ner och fortsätta packningen. Blir nog inte mycket jag gör ikväll för jag känner mig stendöd.. trött som om någon drogat mig. Så lite plockande och sen lite socialt umgänge när alla kommit hem från stallet som har börjat igen.

Hoppas ni haft det fint i solen.. om ni nu haft det lika gott som vi haft det här nere idag. Hörs snart igen.

Kram och på återhörande  // Christine