Smal skoldag

Tisdag..

Idag gick vi bara fram till lunch då det ej var någon lektion därefter. Kändes lite snopet när jag upptäckte att det var så. Jag hade ju hoppats på att stanna där fram till 16 i eftermiddag. Få lära lära lära mig massor av nya saker.. men det lär komma det med. Imorgon går jag iaf hela dagen och har Redovisning på morgonen och IT på eftermiddagen. Jag vill ju bara att det ska sätta fart.  :  )

Känner mig trött idag.. i ögonen.. huvudet och i själen. Jag trasslade till det rejält idag och skulle om jag kunnat skruva tillbaka tiden. Men nu är det som det är och jag är inte stolt någonstans över det "klantiga" jag lyckades göra. Jag ska nog gå ner och lägga mig på sängen och hoppas att jag bara drömt ihop alltsamman. Det vore den enklaste lösningen iaf.

Jag fastnar ibland framför datorn och blir sittandes där ett tag. Ibland ett kort tag.. medan andra gånger upptäcker jag att mången tid flutit förbi pga att magen kurrar argt. Dessa bilder är tagna från arkivet.. alltså inga nya men jag har gjort om dom idag till lite mer vägghängda bilder.


Flurr.. han som alltid finns där.


Bokskogen helt utan färg.


Flurr.. min gamla Flurr.
Hmmm.. undra om han märker att hjärtat mitt bankar för honom?

Hoppas ni haft en trevlig dag på jobb och skola. Jag är dålig på att ringa till er.. jag vet. Men jag tänker på er alla.. ofta och mycket.. bara så ni vet.

* * *

 

Tuppluren gjorde ingen nytta då jag fortfarande grämde mig över hur lätt saker och ting kan falla. Saker kan få oanade propotioner bara min fantasi sätter fart. Å andra sidan lever jag med känslor utanför huden och reagerar på minsta lilla "misstag" en annan människa gör. Jag har mina normer och gränser de som känner mig vet om. Jag försöker göra allt för de omkring mig.. vill att de ska må bra.. ha det bra och slippa trassel av olika slag.

 

Upplever jag att någonting inte står rätt till reagerar jag som en sportbil med minimal tid från stoppläge till 100 km/h. Stormar blåser upp bakom bröstkorgen.. hjärtat kramas om som om det vore en hand av stål.. andetagen blir mer ansträngda.. svårt att få ner luft till lungorna.. pumpen slår snabbt och hårt och jag tror att Nu är det kört.

 

Det är inte lätt att vara jag.. det har jag aldrig påstått. De vänner jag har upplever mig nog främst som en snäll och omtänksam person som kanske bryr mig mer om andra än mig själv. Tror att jag varit sådan sedan jag var liten. Jag sätter andras behov framför mina egna.. på gott och ont.

 

Trampar någon mig på tårna ändras mitt lugn till ett kaos. Jag skriker inte.. slåss inte.. utan reagerar med tystnad.. en stilla panik sprider sig genom hela kroppen. Med åren har jag lärt mig att tala om vad som tynger mig men till vilken nytta. Inte ikväll.. inte igår.. inte någonsin.

 

Jag måste lära mig att kopiera människors sätt att vara. Jag måste "tuffa till mig" "ta mig samman" "börja bete mig som en vuxen". Det är många saker att klara av på kort tid. Har jag inte lyckats med detta på 37 år.. eller låt oss säga 29 år.. så kan det inte ske över en natt. Bäst vore att jag höll mig undan saker som sätter mig ur balans. Jag måste börja leva mitt liv som andra människor lever sina.

 

Kram.. sov gott och på återhörande  // Christine




Kommentarer
Postat av: eva.c

Hej gumman. Vad har du nu gjort? Förlåt dig själv genast. Själv har jag varit på lunchdejt. Trevligt. A vet att jag lunchar med T ibl. Kul att umgås med en annan man då o då. Kram

2009-01-20 @ 17:55:04
Postat av: Anonym

Det jag gjorde var mer ett materiellt fel och inte något fysiskt. Det hade varit lättare om det bara handlat om en fika med en annan karl.



Jag måste lära mig att tänka och agera som andra människor gör. För fortsätter jag vara "mig själv" kommer jag allt för ofta uppfatta saker som sker framöver på ett sätt som ej är bra för min balans och välmående.



Tack vännen för att du skickade en tanke åt mitt håll. Känns bra att veta att du finns där ute.

// Kram C

2009-01-20 @ 20:50:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0