Har mist kontrollen på vilken dag det är idag

Torsdag..

Idag vaknade jag upp till ett fortfarande lika vitt och kallt Sverige. Hälsan hade tagit ett litet steg tillbaka och jag kände bara.. - Nääää vad nu då..? Jag som kände mig så pass mycket piggare igår.. hmm.. nu är jag trött på att vara sjuk och seg.  : )

Efter en hel dag av slapp och slö på soffan ringde jag ett viktigt samtal jag kände att jag i alla fall måste göra i detta seg- och krasslighetstillstånd. När jag fick svar på det jag frågat efter intog jag slöläge igen. Konstigt.. men när jag stoppade i mig föda av olika slag idag.. då mådde jag mer illa än innan jag åt. Annars kan man ju må dåligt om man INTE äter.. men nu är det tvärtom.. märkligt.. märkligt in diiiid.  : )





På eftermiddagen eller tidiga kvällen tog jag på mig långkalsonger.. en gosig munktröja.. raggsockor.. mössa.. halsduk.. jeans.. vinterbyxor med vindskydd.. vinterjackan.. de varmfodrade jodpursen.. och sist men inte minst viktiga.. vantarna.. de nya stickade tummvantarna med fleccefoder inuti.. mycket behagliga att bära en dag som denna.  : )

När jag kom ut till den parkerade bilen höll jag tummarna för att den skulle starta och komma till liv. Igår låste sig nämligen kopplingen när jag gjorde ett kort ärende till Solna Centrum. Helt plötsligt när jag skulle svänga vänster i en mindre korsning.. och lite uppförsbacke.. låste sig kopplingen när jag växlade ner och det lät som jag kört min sista meter med min kära Bettan. Fy vad jag höll andan innan jag hörde henne komma igång igen och oj vad jag klappade hennes ratt och pratade lugnande med henne resten av färden. Min lilla bil.. inte får jag miste även henne.. det skulle vara mer än jag klarar av just nu.  : )





Bilen vaknade ur sin svala vila och jag körde över till min vän P. Vi skulle ut och traska en sväng och hade då förberett oss till tänderna med varma kläder. Då vi gick i ett motionsspår var det som att gå i ett John Bauerlandskap med all snö som täckte både mark och träd. Vackert och tyst.. förutom de skidåkare som passerade oss i spåret bredvid.

När jag kom hem igen upptäckte jag att mina kinders färg ändrats från naturligt skära till rosiga och granna. Trots att det knappt blåste ikväll bet ändå kylan rejält i skinnet så jag kände mig som en vilsen påskkärring som anlänt några månader förtidigt.   : )

Jag värmde en kopp vatten i micron för att göra mig lite te.. och så plockade jag ut lite Tiramisuglass ur frysen.. och dne var riktigt god.. knäppte på tv:n och bänkade ändalyktan på den mjuka soffan och såg reprisen av Victoria´s secrets fashion show. Igen kanske ni nu undrar. Jajamänsan.. den kan man aldrig se för många gånger på.  : ) 

Jag hoppas kunna åka ut till ön i helgen för att träffa alla där men nästan främst tvillingarna. Nu är det två veckor sedan sist och därför jag saknar dom lite grann.. eller mycket grann.  : )

Hoppas ni inte förfryser era tår eller kör in i någon snövall med era fordon. På väg hem och i vänsterkurvan på viadukten vid Centralstationen fick jag sladd på bakvagnen även om jag körde lugnt och fint som man bör nu på vintern. Som tur var hade jag ingen annan bil vid sidan om mig så det gick bra. 

Var rädda om er och var snälla mot varandra så ska ni se att allt blir så mycket lättare då.. lättare och roligare.  : )

Kram på er så länge  // Christine


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0