Tänker på de där hemma

Om exakt en vecka börjar den mattekurs jag ska gå. Den är av den intensiva sorten.. endast två månader.. som då skall täcka ett helt års pluggande på gymnasiet. Hur tusan ska jag klara av detta? Jag tycker ju inte om matte.. har svårt att förstå vad alla räknesätt går ut på.. men det går väl hand i hand. För tycker man det är svårt blir det självklart tråkigt.. och viseversa.

Därför har jag nu en tanke om att åka hem för några dagar. Få möjlighet att träffa mina båda pappor och de vänner som har tid att ses. Då jag ännu inte kommit igång med vare sig jobb eller skola kan jag sakna sånt jag tidigare gjorde. Som de där oplanerade promenaderna med AM. Att ringa P och fråga om det finns tid för en fika på något av favvoställena man upptäckt under åren. Eller att ta bilen hem till någon av mina pappor och bli istoppad massor med mat och fikabröd under förmaningen "du måste äta mer för att du är så mager".. eller.. "du går av på mitten".  : )

Det finns dagar då jag blir arg på min reumatism för den hämmar mig och det liv jag vill leva. Som t.e.x klättringen jag och T höll på med för ett par år sedan. Vi slet på väggarna tre gånger i veckan.. 2 timmar i sträck på vardagarna och upp till 3 timmar på helgen. Jag kände mig stark då.. smidig.. inget kändes omöjligt. Jag glömmer aldrig gångerna när jag klättrade upp och ner under ett tak 6 meter ovan mark. Jag höll mig kvar med de fästen som var utsatta och med alla krafter och ihopbitna käkar svingade jag mig upp över kanten och därefter mot nästa etapp.. det var tider det.

Mina pappor.. jag får ibland frågan om de lever tillsammans i ett förhållande : ) eller hur det kommer sig att jag har två pappor. Egentligen är inte svaret speciellt exotiskt.. ovanligt.. mystiskt.. utan den ena är min biologiska far och den andre är min styvfar. Inte bara jag har föräldrar som skiljt sig.. tyvärr. Men för min egen del har jag fått två fantastiska fäder som jag inte vill byta bort för alla pengar i världen.

Jag är nog rätt dålig på att berätta för dom vad de betyder för mig. Jag ringer dom alldeles för sällan.. jag hälsar på då och då men inte så ofta som jag egentligen vill. Det tokiga är att jag har inget bra svar att ge varför jag inte ändrar på mitt beteende och ses mer då jag ändå är medveten om det. Är det slöhet.. dumhet.. eller är jag bara korkad i skann.. ja allt det är förmodligen sant. Men jag tänker ofta på dom.. och de har två stora platser i mitt hjärta. : )

* * *

Den här musikvideon tillägnar jag därför mina båda papps.
Kram på er / Christine

Boney M - Daddy Cool
http://www.youtube.com/watch?v=UJ7m5vmrx10&feature=related



Kommentarer
Postat av: Carina

Hej, jag trodde aldrig jag skulle fixa matten i vuxen ålder men det gjorde jag, finns det liv finns det hopp och för en smart tjej som du finns nog inga hinder :-)

Har inte läst denna bok själv men hörde recensionen på radio och den verkade vara både rolig och allvarlig

http://www.bokus.com/b/9789197753104.html.

Ha det så bra!



2008-10-07 @ 18:01:59
Postat av: Christine

Hej Carina. Tack för boktipset : ) Jag ska genast beställa den. Hoppas sen att jag får lite mer vett i skann av alla råd den kanske ger. / Kram C

2008-10-07 @ 22:33:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0