En märklig dag
Måndag..
Idag var det segt.. från morgon ända fram tills jag nu kommit hem och sitter i soffan och skriver av mig. Det var i.o.f.s. rätt bra snurr på jobbet.. MEN.. jag var inte i kroppen idag utan svävade någonstans ovanför.
Jag var absolut inte närvarande utan saknade Flurr.. undrade vad jag åstadkommit med mitt hittills levda liv.. ångrade många saker jag valt istället för att ha valt bort.
Jag saknar Flurr något otroligt just nu. Från stunden jag behövde säga Hej då till honom.. har jag sysslesatt mig med vänner.. familjen och saker att göra.. allt för att inte stanna upp och känna in sorgen. Nu sköljer den över mig från alla håll.
Tårarna kommer så fort jag kommit hem och "kopplar av". De som känner mig vet också om hans betydelse för mig. Han var min familj.. mitt allt.. och nu finns han inte mer. Det känns som om en bit av mig dog i samma stund Flurr tog sitt sista andetag. Jag känner mig halv och känner inte igen mig mot hur jag en gång varit.
Jag hoppas få åka till Gotland även nästa sommar för där mår jag verkligen bra. Där kan jag bara vara.. sitta på stentrappen och lyssna på tystnaden.. andas in den gotländska faunan och fly storstaden för en stund. I år kommer det kännas annorlunda då jag inte kommer ha med mig Flurr dit.
Jag saknar våra promenader.. att se honom sova.. hans nosande utmed vägarna där vi gick fram.. se in i hans vackra ögon och få hålla honom i min famn.
Världen runt omkring påverkar mig.. alldeles för mycket kan jag tycka. Ibland känns det svårt att hantera hur samhället fungerar idag och att jag nog skulle ha det bättre i en annan tid. Jag vill inte tycka annorlunda mot hur den stora massan tycker.. bara för att vara lite speciell menar jag.
Jag skulle gärna tycka som alla andra.. fungera som alla andra.. vara som alla andra.. känna som alla andra. Men så är det inte och det är just det som jag inte blir klok på. Jag känner mig malplacerad och konstig då jag är så olik alla andra.
Men skulle livet bli enklare att leva om jag blev en kopia av den stora massan? Jag vet inte.. men jag är villig att pröva bara jag fick bli som alla andra.. om blott för en stund.
Idag har jag som sagt haft en rätt trist dag då den mest innehållit saknad.. längtan.. förundran och hopplöshet. Det blir nog bättre bara jag får sova gott en natt eller två. Och bara min kropp ger mig en paus och inte ömmar på.
Hoppas ni fått en fin start på denna vecka.. numero 45.
Tips på nysläppt platta: Bo Kaspers Orkesters samlingsalbum.
Jag tycker om dom.. kunderna tycker om dom.. man förlorar lätt tiden i tonerna från Bo och hans vänner. : )
Bo Kaspers Orkester - En dag att bli kär på
http://www.youtube.com/watch?v=D8nEcVGxBvY
Kram och på återhörande // Christine
Idag var det segt.. från morgon ända fram tills jag nu kommit hem och sitter i soffan och skriver av mig. Det var i.o.f.s. rätt bra snurr på jobbet.. MEN.. jag var inte i kroppen idag utan svävade någonstans ovanför.
Jag var absolut inte närvarande utan saknade Flurr.. undrade vad jag åstadkommit med mitt hittills levda liv.. ångrade många saker jag valt istället för att ha valt bort.
Jag saknar Flurr något otroligt just nu. Från stunden jag behövde säga Hej då till honom.. har jag sysslesatt mig med vänner.. familjen och saker att göra.. allt för att inte stanna upp och känna in sorgen. Nu sköljer den över mig från alla håll.
Tårarna kommer så fort jag kommit hem och "kopplar av". De som känner mig vet också om hans betydelse för mig. Han var min familj.. mitt allt.. och nu finns han inte mer. Det känns som om en bit av mig dog i samma stund Flurr tog sitt sista andetag. Jag känner mig halv och känner inte igen mig mot hur jag en gång varit.
Jag hoppas få åka till Gotland även nästa sommar för där mår jag verkligen bra. Där kan jag bara vara.. sitta på stentrappen och lyssna på tystnaden.. andas in den gotländska faunan och fly storstaden för en stund. I år kommer det kännas annorlunda då jag inte kommer ha med mig Flurr dit.
Jag saknar våra promenader.. att se honom sova.. hans nosande utmed vägarna där vi gick fram.. se in i hans vackra ögon och få hålla honom i min famn.
Världen runt omkring påverkar mig.. alldeles för mycket kan jag tycka. Ibland känns det svårt att hantera hur samhället fungerar idag och att jag nog skulle ha det bättre i en annan tid. Jag vill inte tycka annorlunda mot hur den stora massan tycker.. bara för att vara lite speciell menar jag.
Jag skulle gärna tycka som alla andra.. fungera som alla andra.. vara som alla andra.. känna som alla andra. Men så är det inte och det är just det som jag inte blir klok på. Jag känner mig malplacerad och konstig då jag är så olik alla andra.
Men skulle livet bli enklare att leva om jag blev en kopia av den stora massan? Jag vet inte.. men jag är villig att pröva bara jag fick bli som alla andra.. om blott för en stund.
Idag har jag som sagt haft en rätt trist dag då den mest innehållit saknad.. längtan.. förundran och hopplöshet. Det blir nog bättre bara jag får sova gott en natt eller två. Och bara min kropp ger mig en paus och inte ömmar på.
Hoppas ni fått en fin start på denna vecka.. numero 45.
Tips på nysläppt platta: Bo Kaspers Orkesters samlingsalbum.
Jag tycker om dom.. kunderna tycker om dom.. man förlorar lätt tiden i tonerna från Bo och hans vänner. : )
Bo Kaspers Orkester - En dag att bli kär på
http://www.youtube.com/watch?v=D8nEcVGxBvY
Kram och på återhörande // Christine
Kommentarer
Trackback
