Tänker på nära och kära
Lördag..
Idag jobbade jag 10 - 17 och stack efter det bort till Nackareservatet för en löparrunda i den stekheta kvällssolen.
Jobbet flöt på bra idag och kunderna var rätt trevliga att ha att göra med idag. Inga sura miner utan alla tycktes vara påverkade av det härliga sommarvädret vi nu haft hos oss de senaste dagarna. Mera sånt tack.. både glada kunder och fint väder menar jag. : )
Löpningen gick bra men fy tusan vad varm jag blev under kläderna. Jag gillar inte att känna mig varm i kroppen.. som en vindruva inslängd i micron snart på väg att spricka.. eller sprängas av värmen.. puha.
Igår kväll målade jag på det andra lagret färg på tavlan jag håller på och skapar hemma i vardagsrummet mitt. Vid första anblicken när bara första lagret var påkletat.. tänkte jag bara Jaha.. vad ska det bli av detta nu då? Men nu när det kommit på lite mer så känner jag mer och mer att detta kommer bli något i hästväg.. hoppas jag.
Nä men det blir nog toppen när jag fått på alla lager färg och fått kulörerna brutna och linjerna målade precis som jag vill ha dom.. då ska det bli väldans skoj att slå in en spik i väggen och hänga upp mitt nya alster. : )
De senaste dagarna har jag gått runt i mina tankar och funderat på allt och ingenting. Jag analyserar.. minns händelser och personer.. längtar framåt.. och saknar bakåt. Det är så mycket jag vill göra.. men måste ta en sak i taget. Jag funderar på hur mina vänner har det med sina familjer.. vad mina syskon hittar på med deras barn.. vad de drömmer om och planerar att göra här framöver.
Jag kan ibland bli stressad av att tänkta på livet och döden. Mina föräldrar är egentligen inte gamla någon av dom.. men ändå är de inte heller purunga. Nu när jag äntligen fått en naturlig kontakt med dom alla skulle en olycka eller sjukdom hos någon av dom kännas förödande. Nu i vuxen ålder har jag kommit på hur mycket de betyder för mig. Jag skulle gå sönder i bitar av att mista någon av dom. Hoppas jag inte behöver uppleva det.. någonsin.
Det är inte alltid livet blir som man trodde att det skulle bli. Man träffar folk.. lär känna nya personer.. man tappar kontakten med några.. har andra vänner kvar nära eller på lite mer på avstånd men de finns där.. ingen dag är den andre lik.. man klantar ibland till det för sig själv på ett eller annat sätt.. och förundras över vänners svängar och val. Man ändrar intressen.. musiksmak.. tycke och sätt. Liksom samhället förändras.. förändrar även vi oss själva på gott och ont.
Jag kan tänka på människor jag tidigare haft tätare kontakt med. Undrar vad jag kunnat göra för att vara den bästa medmänniska gentemot dom. Jag har säkert gjort massor av fel.. glömt bort folk.. liksom jag själv blivit bortglömd i mina vänners förändrade liv och samliv med deras nya partners och barn. Men det är väl så livet ser ut.. eller?
Man kommer ständigt in i olika faser.. ibland jobbar man mer än man egentligen mäktar med.. och det tar energin ur en så man inte orkar vara så värst social på vardagskvällarna. Man hinner liksom inte med allt och måste då välja och välja bort. Inget jag tycker om att behöva göra.. men så kan ens liv se ut ibland.. tyvärr.
Jag önskar jag hade ett 8-17 jobb.. för då skulle jag kunna värna om kontakten med familj och vänner mycket bättre än jag kan idag. Jag hinner inte med allt och det tär på mitt samvete. Jag måste jobba som jag nu gör för att kunna komma vidare i de planer jag gjort för de närmaste åren. Jag håller andan och hoppas jag klarar mig hela vägen fram.. och utan att ha förlorat för många vid min sida på vägen dit.
Näpp.. nu får det vara slut med funderingar för ikväll.. och jag ska göra mig något att äta istället. Hoppas ni får en fin fortsättning på helgen. Imorn söndag ska jag köra ut till ön och hälsa på alla som är hemma då.
Livet är kort.. så glöm inte bort era nära och kära och även de som finns lite längre bort. Ring.. skriv ett vykort.. skicka ett sms.. bara för att visa att ni tänker på dom.
// Kram på er.. Christine
Idag jobbade jag 10 - 17 och stack efter det bort till Nackareservatet för en löparrunda i den stekheta kvällssolen.
Jobbet flöt på bra idag och kunderna var rätt trevliga att ha att göra med idag. Inga sura miner utan alla tycktes vara påverkade av det härliga sommarvädret vi nu haft hos oss de senaste dagarna. Mera sånt tack.. både glada kunder och fint väder menar jag. : )
Löpningen gick bra men fy tusan vad varm jag blev under kläderna. Jag gillar inte att känna mig varm i kroppen.. som en vindruva inslängd i micron snart på väg att spricka.. eller sprängas av värmen.. puha.
Igår kväll målade jag på det andra lagret färg på tavlan jag håller på och skapar hemma i vardagsrummet mitt. Vid första anblicken när bara första lagret var påkletat.. tänkte jag bara Jaha.. vad ska det bli av detta nu då? Men nu när det kommit på lite mer så känner jag mer och mer att detta kommer bli något i hästväg.. hoppas jag.
Nä men det blir nog toppen när jag fått på alla lager färg och fått kulörerna brutna och linjerna målade precis som jag vill ha dom.. då ska det bli väldans skoj att slå in en spik i väggen och hänga upp mitt nya alster. : )
De senaste dagarna har jag gått runt i mina tankar och funderat på allt och ingenting. Jag analyserar.. minns händelser och personer.. längtar framåt.. och saknar bakåt. Det är så mycket jag vill göra.. men måste ta en sak i taget. Jag funderar på hur mina vänner har det med sina familjer.. vad mina syskon hittar på med deras barn.. vad de drömmer om och planerar att göra här framöver.
Jag kan ibland bli stressad av att tänkta på livet och döden. Mina föräldrar är egentligen inte gamla någon av dom.. men ändå är de inte heller purunga. Nu när jag äntligen fått en naturlig kontakt med dom alla skulle en olycka eller sjukdom hos någon av dom kännas förödande. Nu i vuxen ålder har jag kommit på hur mycket de betyder för mig. Jag skulle gå sönder i bitar av att mista någon av dom. Hoppas jag inte behöver uppleva det.. någonsin.
Det är inte alltid livet blir som man trodde att det skulle bli. Man träffar folk.. lär känna nya personer.. man tappar kontakten med några.. har andra vänner kvar nära eller på lite mer på avstånd men de finns där.. ingen dag är den andre lik.. man klantar ibland till det för sig själv på ett eller annat sätt.. och förundras över vänners svängar och val. Man ändrar intressen.. musiksmak.. tycke och sätt. Liksom samhället förändras.. förändrar även vi oss själva på gott och ont.
Jag kan tänka på människor jag tidigare haft tätare kontakt med. Undrar vad jag kunnat göra för att vara den bästa medmänniska gentemot dom. Jag har säkert gjort massor av fel.. glömt bort folk.. liksom jag själv blivit bortglömd i mina vänners förändrade liv och samliv med deras nya partners och barn. Men det är väl så livet ser ut.. eller?
Man kommer ständigt in i olika faser.. ibland jobbar man mer än man egentligen mäktar med.. och det tar energin ur en så man inte orkar vara så värst social på vardagskvällarna. Man hinner liksom inte med allt och måste då välja och välja bort. Inget jag tycker om att behöva göra.. men så kan ens liv se ut ibland.. tyvärr.
Jag önskar jag hade ett 8-17 jobb.. för då skulle jag kunna värna om kontakten med familj och vänner mycket bättre än jag kan idag. Jag hinner inte med allt och det tär på mitt samvete. Jag måste jobba som jag nu gör för att kunna komma vidare i de planer jag gjort för de närmaste åren. Jag håller andan och hoppas jag klarar mig hela vägen fram.. och utan att ha förlorat för många vid min sida på vägen dit.
Näpp.. nu får det vara slut med funderingar för ikväll.. och jag ska göra mig något att äta istället. Hoppas ni får en fin fortsättning på helgen. Imorn söndag ska jag köra ut till ön och hälsa på alla som är hemma då.
Livet är kort.. så glöm inte bort era nära och kära och även de som finns lite längre bort. Ring.. skriv ett vykort.. skicka ett sms.. bara för att visa att ni tänker på dom.
// Kram på er.. Christine
Kommentarer
Trackback
