Länge sen sist
Hej på Er alla.. igen.
Länge sen sist, verkligen länge sen.
När jag ser på datumet för mitt sista inlägg, upptäcker jag till min både glädje och sorg att det är runda tre år sen jag var här sist.
Tre år.
Varför?
Ja du, mycket har hänt och ändå känns det som om jag står kvar på ruta ett, vid startlinjen, fortfarande.
Jag ser mig omkring, tittar åt höger, tittar åt vänster, tittar åt höger igen för att se vem som står tätt intill mig vid min högra axel.
Vem jag har att tävla emot.
Vem har jag ståendes tätt intill och glor, och som därigenom också försöker psyka mig till att kliva åt sidan och ge upp kampen eller loppet om ni så vill.
Jaha, ser du ut sådär.
Hen buffar och stökar runt, stör mig liksom på ett eller flera sätt.
Nädu, än kliver jag inte av.
Back of, back of sa jag ju åt dig.
Jag ger inte upp, inte än, inte nu i alla fall.
Känn dig snuvad på en enkel seger.
Jag börjar buffa och böka jag med istället.
Men är det verkligen så enkelt att fortsätta framåt, eller att få någon annan att tappa fokus från sitt mål så lätt?
Ja, i min värld kan det ibland vara så.
Somliga säger att jag bryr mig för mycket om vad andra tycker och tänker.
Men när allt kommer omkring bryr jag mig kanske inte så mycket om det ändå.
Folk borde väl veta skillnaden på Rätt och Fel, framförallt om de är tjugo+.
Har de inga föräldrar, har de inte lärt sig någonting i skolan, är de födda i farstun osv osv.
Med åren, eller med tiden som gått, har jag blivit mer och mer säker på vad jag själv tycker är rätt och fel.
Jag har en lång lista över saker jag anser att man inte bör göra eller säga, medan listan över goda ting håller sig rätt kort istället.
Varför vet jag faktiskt inte.
Jag kan inte och kommer aldrig att säga åt folk hur de ska vara, bara önska hur de kanske kunde vara istället.
Låter det snurrigt, ja kanske. 😊
Enkelt förklarat.. om du dog imorgon, skulle du då lämna moder jord med ett vitt och rent samvete eller skulle det vara lika svart och mörkt som natten nu är?
Jag hoppas att jag i alla fall inte skulle dra min sista suck med röda kinder av skam, utan försvinna bort med ett lugn och ro i själen.
Hoppas kan man ju alltid göra.
Nu ska jag försöka göra lite nytta medan jag har orken kvar.
Det var trevligt att ses igen, och hoppas att vi gör det snart igen. 😃
Kramar Christine
Länge sen sist, verkligen länge sen.
När jag ser på datumet för mitt sista inlägg, upptäcker jag till min både glädje och sorg att det är runda tre år sen jag var här sist.
Tre år.
Varför?
Ja du, mycket har hänt och ändå känns det som om jag står kvar på ruta ett, vid startlinjen, fortfarande.
Jag ser mig omkring, tittar åt höger, tittar åt vänster, tittar åt höger igen för att se vem som står tätt intill mig vid min högra axel.
Vem jag har att tävla emot.
Vem har jag ståendes tätt intill och glor, och som därigenom också försöker psyka mig till att kliva åt sidan och ge upp kampen eller loppet om ni så vill.
Jaha, ser du ut sådär.
Hen buffar och stökar runt, stör mig liksom på ett eller flera sätt.
Nädu, än kliver jag inte av.
Back of, back of sa jag ju åt dig.
Jag ger inte upp, inte än, inte nu i alla fall.
Känn dig snuvad på en enkel seger.
Jag börjar buffa och böka jag med istället.
Men är det verkligen så enkelt att fortsätta framåt, eller att få någon annan att tappa fokus från sitt mål så lätt?
Ja, i min värld kan det ibland vara så.
Somliga säger att jag bryr mig för mycket om vad andra tycker och tänker.
Men när allt kommer omkring bryr jag mig kanske inte så mycket om det ändå.
Folk borde väl veta skillnaden på Rätt och Fel, framförallt om de är tjugo+.
Har de inga föräldrar, har de inte lärt sig någonting i skolan, är de födda i farstun osv osv.
Med åren, eller med tiden som gått, har jag blivit mer och mer säker på vad jag själv tycker är rätt och fel.
Jag har en lång lista över saker jag anser att man inte bör göra eller säga, medan listan över goda ting håller sig rätt kort istället.
Varför vet jag faktiskt inte.
Jag kan inte och kommer aldrig att säga åt folk hur de ska vara, bara önska hur de kanske kunde vara istället.
Låter det snurrigt, ja kanske. 😊
Enkelt förklarat.. om du dog imorgon, skulle du då lämna moder jord med ett vitt och rent samvete eller skulle det vara lika svart och mörkt som natten nu är?
Jag hoppas att jag i alla fall inte skulle dra min sista suck med röda kinder av skam, utan försvinna bort med ett lugn och ro i själen.
Hoppas kan man ju alltid göra.
Nu ska jag försöka göra lite nytta medan jag har orken kvar.
Det var trevligt att ses igen, och hoppas att vi gör det snart igen. 😃
Kramar Christine
Kommentarer
Trackback
