Skogspromenad med favvohästen
Onsdag & Torsdag..
Idag (läs onsdag) var det skola.. hem efter halva dagen.. satt i solen med läxboken i knät.. njöt av solens vassa strålar rakt i nyllet.. kavlade upp båda byxbenen.. dumt att bara ta det ena för eventuella färgskiftningar sen.. nickade till med huvudet och kom på mig med att sova och inte plugga.. spärrade upp ögonen så mycket jag bara kunde för att få fokus på det jag ska göra.. läsa lite till.. men vad är det som växer där borta i rabatten?.. går och tittar efter.. en krokus.. jaha tillbaka till läxboken.. läsa läsa.. en hund med ägare passerar utanför tomten.. hej hej.. Flurr kommer ut och gör mig sällskap.. solen är verkligen skön.. efterlängtad.. undra vad jag får för häst ikväll?.. och hur blir vädret i Stockholm under helgen?.. just det ja plugga plugga.. jag läser lite till.. men guuuu va skön solen är.. jag känner att jag lever och har det nog inte så illa ändå.. småfåglarna vågar sig inte fram till fröautomaten då jag sitter "för nära" enligt deras tycke och smak.. de är ju så söta de små fladdren.. solen.. aaaaahhh.. du är min vän.. läxboken pockar mer och mer irriterar på min uppmärksamhet.. ja ja jag ska ta tag i dig.. gör det bara i lagoma doser med lite avbrott då och då.. DÅ och DÅ?!? skriker nu boken.. Du tar ju raster heeeela tiden, dumskalle!!!.. men du behöver väl inte vara så hård.. varför så elaktungad?.. jag bara kombinerar läxläsning med att hälsa våren välkommen på mitt egna lilla sätt.. Bahhhh! du bara pratar strunt!.. Lägg lite energi på mig nu istället för att vimsa runt i trädgården och räkna grässtrån!.. Du boken!.. vi är inte på samma vågläng alls.. inte för fem öre.. Jag tycker inte om dig längre!.. det som räddade oss från att gå åt skilda håll denna gång var att lilla T kom hem från sin skola.. hon gjorde mig sällskap ute på trappen med sin egna skolbok i knät.. vi bestämde oss för att plugga litegrann.. sen ta en kort rast och göra något trevlig i trädgården.. så vi pluggade lite grann för att sedan fastna i en lång och skön rast där vi städade upp på tomten så man nu inte kan tro att det är samma tomt.. vi gick upp med IKEA-kasse efter IKEA-kasse till skogen och lämpade av de löv som blåst in på tomten i höstas.. vi tänkte att kommer löven därifrån blir nog inte skogen arg på oss om vi lägger tillbaka det också.. sen flyttade vi på några stora stenar på framsidan som låg huller om buller.. ingen ordning alls.. och var de egentligen skall ligga är det nog ingen som vet.. de har bara hamnat där en gång i tiden och har sedan dess fått ligga kvar där.. enkelt att göra på det viset men är det det bästa alternativet?.. Nja.. Nje.. inte om man frågar mig.. då jag är en pedant eller kanske mer ordningsam vad gäller hemmet och trädgård.. jag vill ha var sak på sin plats.. det blir både vackrare för ögat på det viset och lugnare för nerverna.. men den uppfattningen delar jag inte med alla si du.. och då blir det problem.. gnäll.. gnat.. gnabb utan dess like.. jag påverkas enormt av gnabb.. ibland tjaffs helt i onödan.. och andra gånger behövs det ett verbalt hugg för att få sin röst hörd.. från båda hållen om jag så säger.. men jag tycker inte alls om konflikter då det i min värld drar upp massor av skit och skitkänslor därefter.. jag kan inte gräla för att sekunden efteråt känna sug efter lite rajtantajtan uppe på höloftet.. det funkar inte i min värld.. men säkerligen i andras.. får jag orättfärdig och svidande kritik som dess grund är skapad i min motspelares fantasi.. och att det inte stämmer med min verklighet.. eller den stora verkligheten och det som verkligen stämmer.. ja då kan det ta mig dagar att återfå tilliten och respekten för den människan igen.. det beror inte på att jag trivs med att gå runt och vara sur.. känna mig ledsen i sinnet och plåga den andre med tystnad och undvikande sätt.. nä det som sker inom mig är att jag går sönder en aning.. låt mig förklara för er.. tänk er att man tappar en vas i golvet.. den går sönder och då det är en favoritvas vill man göra allt för att få den hel igen.. visst kan man sätta samman skärvorna med klister.. men kommer den bli som den var innan?.. nää den blir ju inte det.. man kan ju använda den som vanligt med vatten och en blomma i.. men man kommer alltid kunna se skärvornas kanter även om de är sammanfogade igen.. detta är för en del människor helt oförståeligt.. varför dom tycker så har jag ingen aning om.. om det beror på en viss brist av empati för andra människor.. eller om det bara är att de helt enkelt inte bryr sig.. ingen aning som sagt.. Nåja om detta kan jag grunna över tills dödagar så jag återgår istället till hur onsdagkvällen blev.. jag bytte om till ridkläder.. fick med mig T som sällskap.. vi körde bort till GFRK som stallet heter.. upprop i luckan och jag var tredje att välja häst.. mina ögon etsade sig fast i ett av namnen.. Fastino.. min favorit jag inte haft sedan han blev det för mig.. Guuuuu jäklars va kul.. nu ska här ridas och slipas på mina rostiga ryttarkunskaper.. Yiiihaaaaa!.. jag slänger på honom sadel och träns efter att ha borstat hans päls blank och ren från lera.. går in i manegen och ställer upp oss på mittlinjen.. läraren informerar oss i gruppen om att: Idag ska vi rida ut en stund.. näää.. vadå?.. jag vill inte alls skumpa runt på grusvägar när jag har den bästa hästen!.. snacka om bortkastad tid på den superkusen.. men vad kan jag göra?.. knappast skumpvägra och stanna trottsigt kvar i manegen för då skulle jag förmodligen bli utkastad ur klubben.. sååå.. efter 37 minuter var vi tillbaka på stallgången.. nu hade vi bara en kvart kvar att rida innan det är dags att skritta av hästarna.. åååååhhhhh.. fy vad trist.. vad ska vi hinna göra på dom här futtiga minutrarna?.. ja vi hann trava några varv innan det då var över för denna vecka.. han skulle dessutom gå lektionen efter så inte fick jag möjlighet att stå och kramas med honom i boxen.. ååå vad jag bara dööööööör av treda.. hur kan man göra såhär mot mig och Fastino.. vi är ju sånt radarpar han och jag.. min goa söta hästvän.. med hängande huvud och tunga ben släpade jag mig tillbaka till bilen.. hoppade in och körde hem.. S kom till stallet i slutet av ridtimman och fick med sig T till ICA på vägen hem.. jag körde ikapp med en BMW framförd av två ynglingar.. jag behövde avreagera mig på någon och lotten föll på dom.. de vann självklart mot min lilla Bettan som bara har 1,3 hästar under huven.. inte mycket mot BMW:s massor av kräm.. duschen och två äggmackor och efter det föll ögonlocken ner i golvet med en duns.. så jag kröp därför till kojs innan klockan slagit 22.. vilken mes.. är jag en bebis eller vuxen?.. ja svaret blir nog efter vem jag frågar.. vaknade när klockan imorse (läs torsdag) ringde vid 06:30.. upp och tog på mig kläderna.. åt frukost.. iväg till skolan.. öppnade ett fönster i skolsalen på glänt.. fiskmåsarnas skri fick allas uppmärksamhet för ett ögonblick.. aaaah det är vår.. skrik lite till vettja.. det fick mig att minnas somrarna ute i Vaxholm och på ön Rindö när jag var liten.. skärgårdstaden där fåglarna skriker sig hesa.. mysigt.. jag ser fram mot att åka hem över helgen.. min yngre systers tvillingpojkarna har jag inte sett sedan de döptes i november.. de lär ju vara dubbelt så stora som då.. hur orkar syster och hennes sambo med att bära dom?.. jag ska faktiskt se vad de väger och ta lite bilder på dom när jag kommit upp.. och så ska jag träffa massa goa vänner jag också saknat.. och mina båda pappor och kanske min mor.. förmodligen hinner jag när jag är där ute på ön även träffa min äldre syster med töser.. om de nu inte är i skolan när jag kommer dit förstås.. det visar sig om inte annat.. nu ska jag gå ut i solen igen med en kopp kaffe.. och med min nya vapendragare: Läxboken.
Massor och massa kramar till er. // Christine
Idag (läs onsdag) var det skola.. hem efter halva dagen.. satt i solen med läxboken i knät.. njöt av solens vassa strålar rakt i nyllet.. kavlade upp båda byxbenen.. dumt att bara ta det ena för eventuella färgskiftningar sen.. nickade till med huvudet och kom på mig med att sova och inte plugga.. spärrade upp ögonen så mycket jag bara kunde för att få fokus på det jag ska göra.. läsa lite till.. men vad är det som växer där borta i rabatten?.. går och tittar efter.. en krokus.. jaha tillbaka till läxboken.. läsa läsa.. en hund med ägare passerar utanför tomten.. hej hej.. Flurr kommer ut och gör mig sällskap.. solen är verkligen skön.. efterlängtad.. undra vad jag får för häst ikväll?.. och hur blir vädret i Stockholm under helgen?.. just det ja plugga plugga.. jag läser lite till.. men guuuu va skön solen är.. jag känner att jag lever och har det nog inte så illa ändå.. småfåglarna vågar sig inte fram till fröautomaten då jag sitter "för nära" enligt deras tycke och smak.. de är ju så söta de små fladdren.. solen.. aaaaahhh.. du är min vän.. läxboken pockar mer och mer irriterar på min uppmärksamhet.. ja ja jag ska ta tag i dig.. gör det bara i lagoma doser med lite avbrott då och då.. DÅ och DÅ?!? skriker nu boken.. Du tar ju raster heeeela tiden, dumskalle!!!.. men du behöver väl inte vara så hård.. varför så elaktungad?.. jag bara kombinerar läxläsning med att hälsa våren välkommen på mitt egna lilla sätt.. Bahhhh! du bara pratar strunt!.. Lägg lite energi på mig nu istället för att vimsa runt i trädgården och räkna grässtrån!.. Du boken!.. vi är inte på samma vågläng alls.. inte för fem öre.. Jag tycker inte om dig längre!.. det som räddade oss från att gå åt skilda håll denna gång var att lilla T kom hem från sin skola.. hon gjorde mig sällskap ute på trappen med sin egna skolbok i knät.. vi bestämde oss för att plugga litegrann.. sen ta en kort rast och göra något trevlig i trädgården.. så vi pluggade lite grann för att sedan fastna i en lång och skön rast där vi städade upp på tomten så man nu inte kan tro att det är samma tomt.. vi gick upp med IKEA-kasse efter IKEA-kasse till skogen och lämpade av de löv som blåst in på tomten i höstas.. vi tänkte att kommer löven därifrån blir nog inte skogen arg på oss om vi lägger tillbaka det också.. sen flyttade vi på några stora stenar på framsidan som låg huller om buller.. ingen ordning alls.. och var de egentligen skall ligga är det nog ingen som vet.. de har bara hamnat där en gång i tiden och har sedan dess fått ligga kvar där.. enkelt att göra på det viset men är det det bästa alternativet?.. Nja.. Nje.. inte om man frågar mig.. då jag är en pedant eller kanske mer ordningsam vad gäller hemmet och trädgård.. jag vill ha var sak på sin plats.. det blir både vackrare för ögat på det viset och lugnare för nerverna.. men den uppfattningen delar jag inte med alla si du.. och då blir det problem.. gnäll.. gnat.. gnabb utan dess like.. jag påverkas enormt av gnabb.. ibland tjaffs helt i onödan.. och andra gånger behövs det ett verbalt hugg för att få sin röst hörd.. från båda hållen om jag så säger.. men jag tycker inte alls om konflikter då det i min värld drar upp massor av skit och skitkänslor därefter.. jag kan inte gräla för att sekunden efteråt känna sug efter lite rajtantajtan uppe på höloftet.. det funkar inte i min värld.. men säkerligen i andras.. får jag orättfärdig och svidande kritik som dess grund är skapad i min motspelares fantasi.. och att det inte stämmer med min verklighet.. eller den stora verkligheten och det som verkligen stämmer.. ja då kan det ta mig dagar att återfå tilliten och respekten för den människan igen.. det beror inte på att jag trivs med att gå runt och vara sur.. känna mig ledsen i sinnet och plåga den andre med tystnad och undvikande sätt.. nä det som sker inom mig är att jag går sönder en aning.. låt mig förklara för er.. tänk er att man tappar en vas i golvet.. den går sönder och då det är en favoritvas vill man göra allt för att få den hel igen.. visst kan man sätta samman skärvorna med klister.. men kommer den bli som den var innan?.. nää den blir ju inte det.. man kan ju använda den som vanligt med vatten och en blomma i.. men man kommer alltid kunna se skärvornas kanter även om de är sammanfogade igen.. detta är för en del människor helt oförståeligt.. varför dom tycker så har jag ingen aning om.. om det beror på en viss brist av empati för andra människor.. eller om det bara är att de helt enkelt inte bryr sig.. ingen aning som sagt.. Nåja om detta kan jag grunna över tills dödagar så jag återgår istället till hur onsdagkvällen blev.. jag bytte om till ridkläder.. fick med mig T som sällskap.. vi körde bort till GFRK som stallet heter.. upprop i luckan och jag var tredje att välja häst.. mina ögon etsade sig fast i ett av namnen.. Fastino.. min favorit jag inte haft sedan han blev det för mig.. Guuuuu jäklars va kul.. nu ska här ridas och slipas på mina rostiga ryttarkunskaper.. Yiiihaaaaa!.. jag slänger på honom sadel och träns efter att ha borstat hans päls blank och ren från lera.. går in i manegen och ställer upp oss på mittlinjen.. läraren informerar oss i gruppen om att: Idag ska vi rida ut en stund.. näää.. vadå?.. jag vill inte alls skumpa runt på grusvägar när jag har den bästa hästen!.. snacka om bortkastad tid på den superkusen.. men vad kan jag göra?.. knappast skumpvägra och stanna trottsigt kvar i manegen för då skulle jag förmodligen bli utkastad ur klubben.. sååå.. efter 37 minuter var vi tillbaka på stallgången.. nu hade vi bara en kvart kvar att rida innan det är dags att skritta av hästarna.. åååååhhhhh.. fy vad trist.. vad ska vi hinna göra på dom här futtiga minutrarna?.. ja vi hann trava några varv innan det då var över för denna vecka.. han skulle dessutom gå lektionen efter så inte fick jag möjlighet att stå och kramas med honom i boxen.. ååå vad jag bara dööööööör av treda.. hur kan man göra såhär mot mig och Fastino.. vi är ju sånt radarpar han och jag.. min goa söta hästvän.. med hängande huvud och tunga ben släpade jag mig tillbaka till bilen.. hoppade in och körde hem.. S kom till stallet i slutet av ridtimman och fick med sig T till ICA på vägen hem.. jag körde ikapp med en BMW framförd av två ynglingar.. jag behövde avreagera mig på någon och lotten föll på dom.. de vann självklart mot min lilla Bettan som bara har 1,3 hästar under huven.. inte mycket mot BMW:s massor av kräm.. duschen och två äggmackor och efter det föll ögonlocken ner i golvet med en duns.. så jag kröp därför till kojs innan klockan slagit 22.. vilken mes.. är jag en bebis eller vuxen?.. ja svaret blir nog efter vem jag frågar.. vaknade när klockan imorse (läs torsdag) ringde vid 06:30.. upp och tog på mig kläderna.. åt frukost.. iväg till skolan.. öppnade ett fönster i skolsalen på glänt.. fiskmåsarnas skri fick allas uppmärksamhet för ett ögonblick.. aaaah det är vår.. skrik lite till vettja.. det fick mig att minnas somrarna ute i Vaxholm och på ön Rindö när jag var liten.. skärgårdstaden där fåglarna skriker sig hesa.. mysigt.. jag ser fram mot att åka hem över helgen.. min yngre systers tvillingpojkarna har jag inte sett sedan de döptes i november.. de lär ju vara dubbelt så stora som då.. hur orkar syster och hennes sambo med att bära dom?.. jag ska faktiskt se vad de väger och ta lite bilder på dom när jag kommit upp.. och så ska jag träffa massa goa vänner jag också saknat.. och mina båda pappor och kanske min mor.. förmodligen hinner jag när jag är där ute på ön även träffa min äldre syster med töser.. om de nu inte är i skolan när jag kommer dit förstås.. det visar sig om inte annat.. nu ska jag gå ut i solen igen med en kopp kaffe.. och med min nya vapendragare: Läxboken.
Massor och massa kramar till er. // Christine
Kommentarer
Trackback
